År 1 och framåt.

Rätt snart på min arbetsplats märkte jag att konsult Asta inte vill ha med mig ut på pub på stan. Asta ordnade utgångar och hon bad mig inte att komma med. Jag blev fundersam och osäker. Jag tog upp det med bland annat anställd O som bekräftade det hela.

Fortsättningsvis under första året så märkte jag att en efter en av först konsulterna och sedan även de anställda gjorde likadant. Under hösten år 1 tog jag upp det med min närmsta chef, Bror. Jag tyckte det blev något bättre ett tag.

Efter ett tag märkte jag att jag bara blev medplockat när det så att säga var officiellt, dvs när min arbetgrupp eller hela avdelningen firade någonting. Inte vid de inofficiella utgångarna. På min avdelning så bjöd de olika konsultbolagen personalen på middag, pub eller fest. De större spektaklena brukade gå av stapeln strax före sommaren och före jul. Alla i min arbetsgrupp (som bestod av ca hälften konsulter) blev bjudna på dessa tillställningar. Inte jag. Det var nåt på gång de flesta månaderna.
Jag tog upp det med Bror som menade på att det var konsultbolagens fester och att det räknas som privat. Han höll dock med mig om att det var otrevligt att inte bli bjuden när de andra blev det.

Jag märkte hur folk på avdelningen mer och mer smög med sina tillställningar. Det var / är ytterst obehagligt.
Jag pratade många gånger med Bror om det här.
Under år 2 och början av år 3 så slutade många på avdelningen att fika och gå på lunch med mig.

Under år 2 förstod jag att Bror var med på en del av de aktiviteter man försökte hemlighålla för mig. Det kändes för jävligt. Jag som tog upp det hela med Bror (min närmsta chef) för att det på nåt sätt skulle bli bättre. Och så var Bror själv med. Jag anser att Bror när Bror deltog godkände mobbningen mot mig.

Jag märkte också att Bror ljög för mig.

Det som började med att en person (Asta) inte ville ha med mig ut växte till att jag under slutet under år 2 inte hade någon att äta lunch med. Då mådde jag mycket dåligt.
Se även Personalfesten.

Hur märkte jag detta då?

Tja, små saker. Det tisslas och tasslas, någon försäger sig, det ligger inbjudninger vid skrivaren, många går samtidigt från jobbet för att dagen efter komma sent och vara rödögda eller vara lediga alternativt vårda barn (VAB), man pratar om kvällen före dagen efter när man inte tror att jag hör, många finklädda, skräpkorgarna fyllda med annat än det vanliga. Inte för att jag rotade men ibland var de liksom överfyllda. Flaskor, ölburkar, servetter...
Vid några tillfällen var avdelningen nästan tömd trots att det fortfarande var arbetstid.

Det som beskrivits ovan är bara en liten del av allt som hände under den aktuella tiden, men det som en person ville från början (inte ha mig med ut) blev en allmän "behandling" av mig. Det är regel nu för tiden. Och jag ska bara finna mig i det. Detta medförde svåra konskvenser för mig. Både mitt välbefinnande och mina möjligheter på jobbet försämrades. Mitt humör förändrades mycket under de första ett och ett halvt åren på jobbet.

Web
Analytics Made Easy - StatCounter