Sedan lite drygt tio år (skrivet år 6) har jag haft fotvårtor. Det är egentligen inte särskilt intressant, eller hur?
Nåväl, vintern år 3 / år 4 sökte jag och fick hjälp för att få bort dom.

Vid ett av de tillfällen jag var till vårdcentralen för att frysa bort vårtorna satt doktor Fritiof (min läkare) tillsammans med flera andra i ett nedsläckt rum mittemot det rum sköterskan Gerd behandlade mig i. Dom satt alldeles tysta. Dom tittade inte på bilder eller så. På Fritiofs siluett såg jag att han var vänd mot mig. Det var så passt ljust så att det gick att se siluetterna. Inte mer.

Vad var det som var så intressant med frysningen av mina fotvårtor? Jag har inget svar på det.

Jag kan tillägga att jag fortfarande har de flesta vårtorna kvar (år 6) trots den myckna uppmärksamheten vid behandlingen.

Efter behandlingen

När behandlingen avslutats och jag står och småpratar med Gerd vid undersökningsrummets dörröppning så frågar Gerd mig om hur mobbningen på jobbet såg ut. Precis när hon låtit frågan ljuda tittar hon rakt ner och jag börjar bubbla om kurser och arbetsuppgifter.

Web
Analytics Made Easy - StatCounter